Såå sant

Livet är som en påle.
Man klättrar upp för denna påle genom hela livet.
Och gör allt för att komma upp till toppen.
För där är man lycklig, där finns inga tårar eller någon smärta.
Men vägen upp är svår, man kämpar och kämpar men det tar en evighet.
För vägen upp är väldigt lång och det är inte lätt att dra sig upp
Ju längre upp man kommer desto gladare blir man och desto mer så kämpar man
Så att man kan få behålla lyckans rus istället för att bara känna sig tom och sorgsen
Men då man är nära toppen, då man sträcker ut sin arm för att grabba sig fast i den
Så faller man ner hela vägen som man har kämpat sig upp för
För toppen är hal som såpa, man kan inte hålla sig fast
Hur hårt man än håller så glider man sakta och tappar greppet
Finger efter finger
Om man har tur så kanske men klarar av att slänga sig fast mot pålen igen under fallet
För att komma till botten är något ingen vill
Där finns varken liv eller död utan ett mellanting
Det ända man får uppleva är tortyr, psykiskt och fysiskt
Och den som torterar en är en själv..


Lämmna din åsikt,tanke eller liknande ♥

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0