Har ni någonsin varit med om den känslan att ni vet att det antigen är början eller slutet på någonting? Trodde att det vi hade tillsammans va början på en lång och rolig vänskap som skulle hålla. Att veta att jag gjorde ett fel det kan jag stå ut med, men jag vill rätta till det felet. Vill läka alla sår och vill få det bra igen, men allt är inte mitt fel. Har fällt en del tårar för dig och det gör ont och känns i hjärtat, såhära skulle det väl inte sluta ?