Man lovar sig själv att glömma
man lovar sig själv att gå vidare
men endå så faller man djupare ner.

Man lovar sig själv att sluta sakna
man lovar sig själv att sluta ångra saker
men endå så gör saknade sig påmind
som djupa streck i armarna.

Man lovar sig själv att klara det
man lovar sig själv att le
men endå så står man där ensam kvar med saknaden

Måste bara få ur det hära ur mig, en sak som jag gjort som jag sen i efterhand har ångrat de va att förlora min bästevän den tjejen som jag va min andra halva som jag delade allting med som jag kunde prata med allting om och det stannade hos henne också, alla andra klagade men jag brydde mig inte för jag älskade henne och jag trivdes med henne. Tills den dagen kom då mitt huve inte pallade mera orkade inte mera och jag bad henne dra åt helvete utan att tänka mig för. Mycket va mitt fel faktist att det blev som det blev men kanse inte allt. Att man kunde vara så beroende av att ha en människa brevid sig i sitt liv visste jag faktist inte, att saknaden kan göra så ont ibland visste jag inte heller. Ett hjärta kan göra ont och gå sönder och min andra halva av mitt hjärta har hon fortfarande kvar men vet ej om hon har kastade det när vi bråkade eller om hon sparade det, men jag har allting kvar av henne i alla fall. Tror bara att vi kanse behövde vara ifrån varandra ett tag eller i alla fall ifrån min sida det var vad jag behövde. Men nått jag inte ångrar det är att jag har börjat prata med henne igen inte som förr men vi pratar ändå med varandra och på nått sätt så är det skönt. Tiden läker alla sår sägs det ju och det kommer ta tid mellan oss men en sak som ingen kommer att kunna ändra på hos mig det är att jag älskar henne nu, i morron och föralltid även om hon hatar mig.

Texten är tillgängnad till min kusin Emelie Nyman


det är våran första låt tillsammans, och starka minnen!